PÅ TAPETEN: Iiris Viljanen @ Nöjesguiden


Finlandssvenska – och numera kanske även sverigefinska – artisten Iiris Viljanen är på tapeten i Sverige. Tidningen Nöjesguiden kallar artisten för landets mest egensinniga popröster: “Med sitt lågmälda, nästan novell-liknande berättande över smarta pianoslingor har hon charmat både kritiker och allsköns indiehuvuden i Sverige”. NGs reporter Hateff Mousaviyan intervjuar Viljanen som bland annat berättar om hur hon har inspirerats av serietidningsförfattare:
“Bland annat läste jag mängder av finska Kalle Anka-tidningar när jag var ung. De är skrivna och översatta helt annorlunda än den svenska versionen. Texten är poetiskt och komiskt skriven och de använder många gammaldags uttryck, vilket jag gillar”.
Läs hela artikeln här!
Och här kan du följa Iiris Viljanen på FB!

Bild: Iiris Viljanen FB Press / Sandra Johnson

PÅ TAPETEN: Sverige minns Olof Palme!

palme
Idag har det gått trettio år sedan Sveriges statsminister Olof Palme sköts ihjäl på öppen gata i Stockholm. Palme var en folkkär politiker och det olösta mordet har fortfarande inte släppt greppet om det svenska folket. Men hur var privatpersonen Palme? DN har träffat Olof Palmes två söner, Joakim och Mårten Palme för en intervju.

Olof Palme är även på tapeten på SVT Play, som har skapat en egen Olof Palme- sida med material: intervjuer, dokumentärer mm. om Palme!
Ikväll visas bland annat ”Olof Palme – människan och politikern”. Dokumentären visades för tjugo år sedan men det mesta av det inspelade materialet blev kvar i några lådor på redaktionen. Nu visar alltså SVT några av de intervjuer som aldrig sändes.

INTERVJU + SPOTIFYGÄST: Nöjesprofilen Victor Johansson

victor
När du ser Hollywood-intervjuer på svensk TV är det ofta journalisten Victor Johansson som håller i intervjumikrofonen. För Kram Sverige berättar han om livet som kändisjournalist och bjuder även på sin favoritspellista på Spotify!

Victor Johansson, du journalist och känd som Sveriges nöjesprofil som intervjuar stora Hollywoodkändisar, hur länge har du arbetat som journalist?
– Nio år – sedan jag var 20 år. Kämpar fortfarande med att få till den perfekta ingressen.

Du har intervjuat massor med Hollywoodskådisar, namndroppa lite!
– Oj, Johnny Depp, Robert DeNiro, Angelina Jolie, Jennifer Lawrence och George Clooney.

Blir du starstruck någon gång när du jobbar?
– Jag blir starstruck när jag träffar mina egna idoler, så som Oasis och Lana Del Rey. Aldrig varit så fnittrig som när jag intervjuade Liam Gallagher.

Vilken intervju är din mest minnesvärda hittills?
– Det var nog när jag och Ulf Lundell hängde en hel dag i hans hotellsvit i Malmö. Vi drack en flaska vitt, beställde room service, tittade på film och pratade om Jack Kerouac.

Har du någonsin hamnat i en knipa, eller har du en rolig intervju-fail som du vill dela med dig av?
– Harrison Ford hade väldigt svårt för mig. Stirrade mest bara sådär som boxare gör mot varandra på invägningen.

Vilka egenskaper skall man ha för att bli en bra nöjesjournalist?
– Man bör nog ha ett levande språk, vara orädd och ha en sund distans till det man sysslar med. Det är ju ett låtsasjobb.

Vilken är din drömintervju som som du ännu inte har gjort?
– Bob Dylan, Keith Richards och Jack Nicholson. Gillar när svaren rosslas fram.

Du extraknäcker som dj, vad är det bästa från Sverige just nu?
– Jag gillar Joel Almes “Aldrig bra på livet”.

Var kan man se / läsa dina intervjuer?
– Tror de flesta av dem skvalpar runt på nätet. Men på elle.se kan man läsa två: Emma Stone och Lykke Li.

Har du twitter / instagram där man kan följa dig?
– Ja, på victorjsson kan man se mig och Lena Dunham salongsberusade på Sunset Tower.

Här kan du lyssna på Victor Johanssons spellista för Kram Sverige!
Och här kan du följa Victor på Instagram!

INTERVJU: Sveriges löparprofil Sofia Hedström!

NYMArathon
Sveriges löparprofil, journalisten och författaren Sofia Hedström är till vardags modechef på Women’s Health och redaktör på Runner’s World och när hon inte skriver, befinner hon sig på löparrundor i världsmetropoler. För Kram Sverige delar Sofia med sig av sina bästa tips – och sin favoritlåtar för springpepp på Spotify!

Sofia, hur och när började du springa?
Jag motionerade inte alls under tio år, men kände att något fattades i mitt liv. Jag reser mycket och jobbar mycket. Omedvetet tänkte jag att löpningen kanske skulle hjälpa mig att varva ner så en dag började jag springa. Fyra varv runt idrottsplatsen där jag bor i Williamsburg i New York. Jag kände direkt att det passade mig och samma år sprang jag mitt första maraton i New York. Det är åtta år sedan nu och nu har jag sprungit tolv maratons.

Vad är tjusningen med löpning?
Det är ett sätt att slappna av, vara med sig själv och bli av med stress. Du kan springa var som helst och när som helst. Det är du som bestämmer. Dessutom kan du hämta kraft ifrån löpningen – allt känns alltid bättre efter en runda och ruset som gör att ALLT känns möjligt som man får efter ett maraton kan vara i flera veckor.

Du har sprungit en hel radda marathon, berätta mer!
12 stycken är det vid det här laget – Boston, Jamaica Reggae Marathon, New York sex gånger, Palma, Budapest, LA, Bug Sur. Jag blir glad varje gång jag tänker på dom. En del har varit sjukt jobbiga som Jamaica Reggae Marathon när det var 36 grader varmt och jag hade en funktionär på cykel intill mig för att inte bli antastad och andra har bara varit som ett enda långt glädjerus. Ibland vill jag gråta, ibland skratta – det är som att gå igenom hela känslospäktrat på ett lopp. Jag tror det är bra om något måste ut.

Jamaica
Jamaica reggae marathon

Antarctica
På löparrunda på ett skepp i Svalbard

Vilket är ditt favoritlopp och varför?
Jag älskar New York Marathon. Det är höjdpunkten på hela året. Vi löpare springer genom alla stadsdelar och hela staden är med och hejar – jag brukar ha gjort high five med minst hundra personer när jag gått i mål. Den energiboosten går inte att få någon annanstans.

Finns det en “bäst-före”- dag för löpare eller kan man börja med löpning även senare i livet?
Självklart går det att börja senare i livet. Det allra viktigaste är att inte gå ut för hårt eller göra det till tvång. Löpning kan vara väldigt mycket olika saker för olika människor och det gäller att hitta sin egen löpning.

För de flesta känns ett marathon som en omöjlig uppgift, tror du att vem som helst kan vara med ett marathon?
Jag tror att alla kan springa ett maraton. Det handlar inte om tider, en maraton är en seger för alla som tar sig igenom loppet. Ofta blir jag väldigt rörd – det är fint att se hur alla kämpar. Alla har sin kamp och alla befinner sig på olika platser i livet. Alla kan göra det, det viktigaste är att göra ett maraton till sitt lopp. Det ska göra det för din egen skull.

Vilka är dina bästa löpningstips för en nybörjare?
Skaffa dig en löpardagbok och skriv ner alla dina rundor, när du tvivlar på att du är en löpare kan du kolla i boken och få stöd.

 Och tips för den som har sysslat med löpning förut med som vill träna till en mara?
Vissa veckor vill jag ge upp. Det här får mig att fortsätta springa när det är som tyngst:
– Sms:en. När jag har en kompis som ska springa samma lopp som mig ber jag kompisen sms:a mig efter sina rundor – får alltid fart på mig eftersom jag inte vill vara sämre än min vän.
– Tråk-gången. Om du tvingar dig själv att ta dig igenom den planerade distansen inser du ganska snart att det tar sjukt lång tid att gå.
– Pepplåtarna. Spelförbud förutom när jag springer.
– Bekräftelsen. När jag tappar lusten går jag igenom min löpardagbok eller kalendern där jag skrivit upp alla rundor och blir stolt över mig själv.
– Loppet. Ett konkret mål motar bort mitt slappa jag, så därför försöker jag alltid vara anmäld till ett mål.
– Morgonrundorna. Jag har etablerat en rutin och den är svårare att bryta än om jag skulle springa vid olika tidpunkter varje vecka.
– Medaljerna. Mitt hem är dekorerade med mina maratonmedaljer som dagligen påminner mig om att jag är en löpare.
– Löparklubben. Jag är en ensamlöpare, men det är extra svårt att slopa pass när andra är med så därför springer jag en gång i veckan med en löparklubb.
– Nakenbilderna. Det här är ett knep från Luc Carl – Lady Gagas ex och författare till Drunk Diet – som går ut på att man tar en bild på sig varje månad. Självklart vill man vara sitt snyggaste jag naken.
– Belöningen. Jag får bara köpa finkaffe från min favoritbarista när jag sprungit.
– Veckomålen. Så här långt måste jag sprungit innan veckan är över istället för regler för varje dagar gör att jag känner mig mindre styrd och mindre misslyckad om jag missar ett pass.

Du är känd för att du springer marathon i klänning, berätta mer!
Jag vill fortsätta vara mig själv även när jag springer så jag springer i klänning eller kjol eftersom jag alltid har på mig det i alla andra sammanhang. Nu har det blivit mitt sätt att manifestera för andra att man inte behöver kompromissa med sig själva bara för att man börjar springa. Ibland köper jag tennisklänningar, men nuförtiden springer jag oftast i mina egna klänningar som jag designat själv.

Förutom löparprofil, är du även författare och journalist, bosatt i New York. Var kan man läsa dina texter och har du tips på bra löparbloggar?
Jag jobbar som modechef på Women’s Health och redaktör på Runner’s World, dessutom är jag modeexpert i Svenska Dagbladet och programledare för Upploppet och Det nya utefolket i Sveriges Radio P1. Sen har jag skrivit boken Modemanifestet som kommit ut i flera länder som beskriver hur jag inte shoppade kläder på ett år.

IMG_2330

Lyssna på Sofia Hedströms pepplåtlista för Kram Sverige-läsare på Spotify här!
Här kan du läsa mer om Sofia Hedströms “Modemanifestet”
Kika på Sofia Hedströms hemsida här!
Lyssna på det lysande programmet om löpning “Upploppet” av och med Sofia Hedström här!

 

KRAM SVERIGE INTERVJU #1 – NINA PERSSON

I vår nya intervjuserie bjuder vi på Kram Sverige på intervjuer med spännande svenska personligheter. Och först ut är Nina Persson, en av Sveriges få riktigt stora superstjärnor, som har sålt över 10 miljoner skivor med the Cardigans. Ninas första soloplatta “Animal Heart” kommer ut i månadsskiftet och vi intervjuade artisten om livet och musiken.
Continue reading

KRAM SVERIGE INTERVJU: NYKOMLINGAR I SUPERLATIVENS LAND

Kram Sveriges krönikör Fredrik Furu flyttade till Sverige för några år sedan och vet av egen erfarenhet hur det är att vara nykomling i grannlandet. Men förekommer det kulturkrockar länderna emellan? Och hur upplever andra finländare flytten? Fredrik Furu satte sig ner med Cecilia och Jennifer, två Österbottningar som flyttade till Sverige för några år sedan, Cecilia till Eskilstuna och Jennifer till Stockholm. Idag bor Jennifer i Lund i södra Sverige medan Cecilia jobbar i Stockholm.
Continue reading

KRAM SVERIGE INTERVJU: NYKOMLINGAR I SUPERLATIVENS LAND

Kram Sveriges krönikör Fredrik Furu flyttade till Sverige för några år sedan och vet av egen erfarenhet hur det är att vara nykomling i grannlandet. Men förekommer det kulturkrockar länderna emellan? Och hur upplever andra finländare flytten? Fredrik Furu satte sig ner med Cecilia och Jennifer, två Österbottningar som flyttade till Sverige för några år sedan, Cecilia till Eskilstuna och Jennifer till Stockholm. Idag bor Jennifer i Lund i södra Sverige medan Cecilia jobbar i Stockholm.

Varför blev det Sverige för er?
Jennifer: Jag jobbade i Norge en sommar och fick mersmak för det nordiska och så sökte jag till Balettakademien i Stockholm och kom in. Jag hade egentligen alltid haft Stockholm i tankarna, så det kändes naturligt.
Cecilia: Jag hade jobbat två år i Vasa inom säkerhetsbranschen och ville vidareutbilda mig. Samtidigt ville jag se något nytt och komma bort hemifrån. I Eskilstuna kunde man läsa till säkerhetsingenjör, så jag började studera där.

Vad var det första ni la märke till, ur ett finskt perspektiv, när ni kom hit?
Jennifer: Jag märkte att ”Hej, vi tar en fika” ofta bara var en artighetsfras. Det är mycket small talk i Stockholm medan vi finländare är ett av världens ärligaste folkslag. När jag flyttade hit gick jag på en del nitar innan jag lärde mig att tolka de sociala signalerna.
Cecilia: När man jobbar i Sverige är det mycket diskussioner och analyser. Det kan vara mycket snack och lite verkstad. Sverige är ett land där superlativen regerar. Allt är fantastiskt, underbart och härligt!

Vad är bäst med att bo här?
Cecilia: Om man vill gå ut en vardagskväll i Stockholm så är utbudet stort och man kan verkligen välja vad man vill göra. Även om det kan vara ytligt ibland så älskar jag den svenska mentaliteten. I Stockholm får jag ta del av en kultur som jag har sett på håll ända sedan jag var liten.
Jennifer: Svenskarnas bästa och sämsta sida är att de är enorma livsnjutare. Om man själv är på njuthumör så är det fantastiskt, men som finländare tänker man ibland bara ”vakna upp nu”.

Vad saknar ni mest?
Jennifer: Människorna hemifrån. I Stockholm har jag umgåtts med många finländare, men i Lund känner jag inte så många bekanta hemifrån. Fast man kan språket så är det ändå en annan sak att umgås med dem som kommer från samma ställe som en själv.
Cecilia: Det ärliga och rejäla saknar jag. Och ibland när jag är hemma kan det kan vara jätteskönt att höra finska låtar på radio.

Är det stor skillnad på att bo i Eskilstuna, Stockholm och Lund?
Cecilia: Eskilstuna är som ”Mini-Finland”, det bor en massa finländare där. Det är en jättemysig stad, men svårare att komma in i socialt umgänge än i Stockholm.
Jennifer: Lund är en studiestad, men det är lite samma sak där. Folk lever i sina olika bubblor.
Cecilia: Skolan i Eskilstuna var bra, men först när jag flyttade till Stockholm så kände jag att jag har fått ut det jag ville av Sverige. Jag behöver social stimulans för att må bra, och det finns i Stockholm.

Skulle ni kunna rekommendera för andra finskspråkiga att komma till Sverige för att jobba och studera här?
Cecilia: Ja. Det är jättenyttigt att ta del av svenskarnas mentalitet och det positiva som finns här.
Jennifer: Ja, finländare och svenskar har väldigt starka fördomar mot varandra. Svenskarna borde lära sig mer om Finland också. Fördomar är till för att brytas.

Text: Fredrik Furu

Fredrik, Cecilia och Jennifer snackar superlativens land en måndagkväll vid ett köksbord i Hornstull.